Madde

Ända sedan man är liten väntar man på att man ska förändras.. bli äldre, bli mognare, bli snyggare, bli säkrare, roligare, gladare.. ja jag vet inte. Jag har väntat hur länge som helst på att sluta bry mig så mycket om saker och ting.. att leva i nuet och precis som jag började ge upp och acceptera att jag är som jag är så kom det som en blixt från klar himmel.
Jag klarar att göra fel utan att klandra mig själv i dagar.. Jag står ut med mig själv och har gått från grymt sällskapssjuk till att tycka att det är skönt att få vara för mig själv, umgås med bara mig liksom. Ångesten över att behöva gå till ett monotont sommarjobb och missa allt som händer utanför fabrikslokalen har övergått i en acceptans och ett uppskattande av miljöombytet. Oavsett var man är kan man lära sig något, om sig själv eller om omvärlden och andra människor bara man håller ett öppet sinne... Och visst kan man ha dåliga dagar, men istället för att låta dem dra ner en kan man faktiskt muntra upp sig själv, vilket tar mycket mindre energi.

Nu ska jag iväg och träffa Elin och kanske fortsätta filosofera lite om livets viktiga frågor ;)