Kedjereaktion

När en börjar, börjar nästa tänka, när denna är klar och droppar bomben börjar nästa tänka och så kan det hålla på...
Jag pratar om förhållanden som tar slut. Varför händer detta i en kedjereaktion, eller klumpvis liksom?
Okej att det gjorde det på mellanstadiet. Jag kom ihåg när Jannie gjorde slut med Petter i 5:an eller 6:an. Då ville inte jag va "ihop" med hans kompis längre.. Så jag ringde och gjorde slut (eller nä jag gjorde nog inte ens det.. det var nog Ylva som fick göra det..) Men nu borde det ha ändrats tycker jag.. Eller kanske är det naturligt att man behöver någon som har vandrat vägen innan -Kan hon så kan jag.
Eller är det bara så att man nöjer sig och orkar inte ta tag i saker tills något händer runt omkring en som gör att man verkligen börjar tänka.. Det är intressant tycker jag..

Idag skrevs sista tentan för denna perioden och nu är det hela åtta veckor till nästa. Det går visserligen fort men nu har jag 4 helt lediga dagar där jag inte ska tänka på skolan alls. Jag ska bara träffa alla underbara människor som finns runt omkring mig (försöka hinna med så många som möjligt iaf) och njuta! Såååå skönt kan livet vara ibland!
 

Fint sorgsen

Jag hör vinden där utanför och det känns som jag gjorde rätt i att skippa den där ölen på stan ikväll. Istället sitter jag och funderar... det är nästan oundvikligt nuförtiden. Varje ledig minut och sekund. Ibland önskar jag att jag inte kunde göra två saker samtidigt..
Men jag är inte ledsen längre, eller i alla fall inte på samma sätt som innan. Det är som att det ligger ett sorgset lugn i magen hela tiden, kanske är det ensamheten, men samtidigt mår jag bättre än jag gjort på länge. Åtminstone emellanåt.  Jag ångrar ingenting och nu kan jag le åt fina minnen samtidigt som jag trivs med nuet och livet.
Så här känns det just nu.. -nästan vackert